Enocksson

Det har passerat två veckor sedan jag skrev här. Det beror på att jag inte har varit vid en dator på så lång tid. Mycket har varit i görningen, men nu är det mesta avklarat och det ända viktiga som stundar är examen om 14 dagar. Det jag ska berätta om nu är helgens vistelse i Kungsbacka och nordiska mästerskapen. Till att börja med så skada jag mitt knä, igen, när jag var i Danmark. Detta gjorde att jag inte kunde träna något. Jag testade att vara med på träningen på tisdagen, men fick en liten dust på knäet och det var lika kasst igen. På onsdagen gick jag till vårdcentralen för att få en dom. Tyvärr var det inget trevligt jag fick höra där. Läkaren sa att jag förmodligen hade slagit sönder miniskeln, och om så var fallet, skulle jag ha problem med knäet resten av livet. Då hade jag bestämt mig, jag skulle ringa och lämna återbud till JNM. Konstigt nog ringde jag inte den dagen. Jag var lite nervös över vad jag skulle säga. Min tränare sa att jag kunde få mitt knä undersökt av en kontakt på klubben som är väldigt duktig med alla typer av skador. På torsdagen begav jag mig till honom och han hade helt andra saker att säga om mitt knä. Han sa visserligen att miniskeln kunde vara skadad, men att det inte var någon fara att tävla. Knäet kunde låsa sig igen, men det skulle inte göra det sämre än vad det var. Han vred och vände på knäet i alla möjliga och omöjliga vinklar och tillslut kändes det nästan bra.

Jag som redan hade gett upp hoppet dagen innan hade slutat banta och var uppe i min normalvikt igen. Jag bestämde mig för att försöka vara med på tävlingen och jag åkte direkt till klubben för att basta lite. Tre dagar hade jag på mig att gå ner 4.5 kg. Efter att torsdagen hade passerat hade jag redan gått ner 2 kilo, jag gick ned 5 hg på fredag morgon och 5 hg på resan ner så när jag var framme var det bara 1.5 kg kvar. På kvällen bastade jag en sväng med några "kollegor" och kände mig därefter nöjd. På lördagen och invägningsdagen så kom jag till hallen och hade 8 hg kvar. Tide gick och sakta men säkert lossna några hg från kroppen. Till slut var det bara 4 kvar. Då hoppa jag in i bastun 15 min och sedan var jag klar och kunde väga in på precis 55.00.

På kvällen fick jag reda på min lottning och till min lättnad så fick jag en "lättare" inledningsmatch, vilket jag ofta behöver för att komma igång. Den första var mot en norsk som jag relativt enkelt kunde besegra på fall i andra perioden. Den andra matchen visste jag skulle bli den tuffaste matchen vilket det också blev. Tyvärr blev det förlust mot en duktig finne som blev den slutgilitga segraren i klassen. I tredje matchen och match om andraplatsen mötte jag en estländare som gått två bra matcher innan. Jag vann med 2-0 i perioder och silvret var mitt.
Jag är rätt nöjd med min instats, jag blev trots allt första förlorare. Det är en förbättring från förra året och det är positivt.